Skift.

Soffy och jag arbetar med hög arbetsmoral i skift. Varannan vecka tar vi alltså den tidiga bussen. Vi ser oss som kungar på bussen som nästan är tom och vi får helt själva välja ut en plats vi tycker är lämplig för just två stycken kungar.

Sena skiftet är något helt annat, man kommer till en buss som är en kvart försenad, proppad med folk. Ingen vidare resa helt enkelt.. Vi blir istället tvungna att acceptera våra platser längst bak i bussen, som alla ungdomar gärna utnämner till de ”COOLAS place”. Där sitter vi ihopkrupna som två små bittra tanter med varsin Ipod inkopplad i öronen på högsta volym i hop om att komma bort från den obehagliga verkligheten runt omkring oss. Igår kryllade de med tonårsdrabbade grabbar som kaxade upp sig som tuppar inför en enda höna, lite brottning och svettlukt på det och Sofia fantiserade om att det var för henne de brottades, men förgäves. Ibland är det istället några småguttar på ca 10 bast som delar bakersta delen av bussen med oss, personligen sitter jag på helspänn och skulle ta vartenda tillfälle i akt att få strypa de små liven. De små guttarna sliter av varandras mössor, kastar dem hej villt, brottas lite och jag vet i fan. Sammanfattning; JÄVLIGT irriterande!!!

Som ni nu förstår är våra resor till sena skiftet ett helvette tills idag då jag började inse grejen med att sitta längst bak i bussen. Vägen till vårt jobbet består av 30 väggupp och idag var busschauffören inte så flink att göra sitt jobb som han förhoppningsvis ska ha gått en utbildning för att klara av. Så fort han tyckte att han var över guppet gasade han på, vilket relaterade i att vi som satt bak körde full fart över guppen och också flög en meter upp i luften. ”Bittra-Tant-Anna” kunde därmed inte längre hejda sig ifrån att börja asgarva. Soffy instämde. Inte bara att vi garvade åt vår egen sits, det gjorde resten av bussen som såg oss också. Vi och ungarna hoppade som känguruer där bak och nu förstår jag grejen med att sitta där, rena karusellen! Haha

Detta må vi göra om SSSSS-soffy :)